Nyårsafton

Dags att samla ihop all oanvänd ilska från detta år som går mot sitt slut och skriva några väl valda ord om raketer. Jo, jag har stått och suckat Åhhhhh och Ohhhhh vad vackert när himlen lysts upp av organiserat och påkostat fyrverkeri. Visst är det festligt! Jag har full förståelse att några eller egentligen väldigt många människor vill skjuta in det nya året på nyårsnatten. Det jag riktar min ilska emot är att det olagligen skjuts från annandag jul och över nyår och vidare in första veckan på det nyinskjutna året. 

Det är förbjudet enligt svensk lag att göra så och sällan ser vi väl så många lagbrytare som den här tiden på året. Nu går förövrarna fria eftersom polisen säkert har andra saker att stå i än att åka runt och kolla avfyrningsplats för smällare och raketer. Jag förstår svårigheten att likt tre vise män följa tecknen på himlen och sedan stanna till på rätt plats för händelsen. När de kommer fram finns bara skräpet och resterna kvar. Flaskor, burkar, glas, pinnar och uppbränt papper.

Så jag tänker inte gnälla om lagen. Jag tänker istället vädja om medmänsklighet och meddjurlighet. Jag har hund. En fantastisk spansk vattenhund på sex och ett halvt år. Hon heter Millie. Det absolut värsta hon vet är smällare. Jag vet inte om det är ljudet som är skärande eller om det händer något annat i hennes kropp. Men reaktion är brutalt otäck. Hon skakar och gör sig smal som en plattfisk och kryper in under helt omöjliga ställen för en spansk vattenhund att vistas på. Hon kissar inte. Hon äter inte. Hon bara flåsar och ser fruktansvärt rädd ut. 

Om det vore en timme runt midnatt på nyårsafton så skulle vi säkert kunna hantera det. Men när det håller på  i över en vecka och på helt korkat sätt med att barn, som helt tydligt har minst tio år kvar till myndighetsdagen, håller på att skjuta då är det ohanterbart. Håll för öronen nu! För nu briserar bomben i Hille: I-D-I-O-T-I! Använd den hjärna och det hjärta som Gud har skapat er med. Gott slut och gott nytt. Min slutönskan behövs kanske lite extra idag. Tills vi möts igen, må Gud hålla dig i sin hand.